CG på rymmen och min huvudvärk.

0kommentarer

Den här dagen har varit högst jättejobbig. Att börja dagen men 3 timmar mikroskopiering sätter sina spår, tro mig. Att sedan har seminarie i teratologi och embryologi gör inte saken bättre. Teratologi är, för er som inte vet, läran om missbildningar och embryologi säger kanske sig självt, läran om ett embryos utveckling. Båda är fruktansvärt intressanta men jag hade otroligt lite tålamod kvar efter en halvtaskig studentlunch och ptja, behöver jag nämna det hemska på morgonen igen?

Så nu sitter jag här i Flogsta och har en älskvärt hemsk huvudvärk och har inte orkat plugga en millimeter till. Lämnade bara in en komplettering till min kursansvarige. Har tillverkat en tacopaj, frös in allt som blev kvar. Den var ganska så god faktiskt.

Skulle sen packa ur min väska jag bär med mig till Universitetet, det är meningen att CG ska sitta fast i den väskan. Men så var inte fallet nu, han hade så fräckt och nonchalant intagit min säng! Tjocka fuling, tro att han kan rymma sådär.
Nu sitter han i vilket fall på mitt skrivbord och stirrar surt på min ena högtalare. Vi har så olika musiksmak CG och jag, han gillar dansband som Rolandz och jag gillar YouMeAtSix. Det blir lätt konflikter.

Happ, så då är det bestämt efter dagar av velande, jag ska leda bot på mitt hemskfärgade hår. Vad det blir för färg avslöjar jag verkligen inte. Faktum är att jag inte helt bestämt hur det ska bli. En annan kulör blir det i alla fall. Vad jag hittar på med min utvuxna lugg är ett senare projekt. Det och mina slitna toppar.

Nu ska jag ordna mig lite och göra mig redo för att resa till drömmarnas land.

Ja, idag ser jag ut som något överkört dött djur, jag är inte glad och trött som en klubbad oxe. Jag har ingen aning om hur man är vacker. Inte just nu i alla fall. Skulle jag veta så skulle jag heller inte orka med att ordna det vrak som speglar sig i min spegel. Jag vet att jag har en förmåga att bli förbannat jobbig, sur och otrevlig. Jag är inte en sockersöt snäll docka hela tiden. Det är heller inte sällan jag klagar på din hållning, ditt hår och dina tjocka lår... och den där förbaskade magen. 
Så vraket där i spegeln... jag försöker tala om för dig. 
Älska mig när jag förtjänar det som minst, det är då jag behöver det som mest.


På återseende! :*

To love someone you have to love yourself. I struggle with that second part but know that I love you above all. <3

Kommentera

Publiceras ej