Black Eye Beans!
0kommentarer
Kanske är det så det ska vara, jag menar, jag kan väl vara singel om det är så det måste vara. Jag saknar ändå karaktär och humor och ingen energi har jag heller. Blir jag någon gång kär, vilket var/är nära att inträffa, så kommer jag definitivt inte bry mig. Ja, jag kommer sakna personen massvis, ja, det kommer göra ont. Men det kommer gör väldigt mycket ondare att bry sig.
Jag är ganska trött på att bli ignorerad så fort folk fått ligga med mig. Det känns bara äckligt och billigt. Jag är ingen jävla fleshlight. (Dvs. lösfitta för dem som inte hört talas om et.). Jag har även jag ett behov av att känna en meningsfull kärlek och att någon faktiskt uppskattar mig för den jag är, och för hur jag ser ut. Jag är mänsklig, en levande form av känslor och med ett behov av trygghet och kärlek.
Att hitta någon kommer antagligen inte hända men som sagt jag bryr mig inte längre. Antagligen kommer jag leva i någon form av celibat framöver. Jag är bara så trött på att känna mig som en liten bordellmyra, det är bara billigt och jävligt skabbigt.
Värre än allt detta är antagligen att bli nästan älskad. Nästan uppskattad och nästan ihågkommen. Snälla säg inte att jag är speciell om jag inte är det. Tala inte om för mig att jag är vacker om det verkligen är så. För när du väl sen glömmer mig och väljer att ignorera mig så är det så att jag kommer stå där som ett naivt fjån, undra varför du inte ringer och sakna dig som den blåsta lilla horan jag är.
Jag genomstryker ordet h***n med tanke på att CG inte fattar ett dyft av ordet och skulle börja fråga om det som den lilla fågel han är. Mitt lilla mongo.
"Ohh vilken cool rullstol!...Fan det var ju ingen rullstol det var ju en moped -.-"
Ja, man kan hitta mycket fint på BMC till exempel en moped som ser ut som en rullstol.
Jag och Lisa bestämde oss för att sitta och ha picknick på rasten det var ganska trevligt sitta där i solen och steka. Det gjorde mig lite nostalgisk på något vis. Tänker på när jag gick i ettan på gymnasiet och alla (nästan) satt ute på innergården och solade på rasten, det var tider det. Det är många år sedan och mycket har hänt på dem 4 åren. För mycket faktiskt. Jag känner knappt igen mig själv längre.
Jag tänker vila nu tror jag, sen blir det eventuellt en promenad till Lisa i Eriksberg. Jag känner mig inte sprallig eller så, men jag känner att jag måste ut innan jag kvävs.
"Jag är så less på att höra dig säga jag vet inte" - -.-' Fuck off!
På återseende era bajsar! :*
Jag är ganska trött på att bli ignorerad så fort folk fått ligga med mig. Det känns bara äckligt och billigt. Jag är ingen jävla fleshlight. (Dvs. lösfitta för dem som inte hört talas om et.). Jag har även jag ett behov av att känna en meningsfull kärlek och att någon faktiskt uppskattar mig för den jag är, och för hur jag ser ut. Jag är mänsklig, en levande form av känslor och med ett behov av trygghet och kärlek.
Att hitta någon kommer antagligen inte hända men som sagt jag bryr mig inte längre. Antagligen kommer jag leva i någon form av celibat framöver. Jag är bara så trött på att känna mig som en liten bordellmyra, det är bara billigt och jävligt skabbigt.
Värre än allt detta är antagligen att bli nästan älskad. Nästan uppskattad och nästan ihågkommen. Snälla säg inte att jag är speciell om jag inte är det. Tala inte om för mig att jag är vacker om det verkligen är så. För när du väl sen glömmer mig och väljer att ignorera mig så är det så att jag kommer stå där som ett naivt fjån, undra varför du inte ringer och sakna dig som den blåsta lilla horan jag är.
Jag genomstryker ordet h***n med tanke på att CG inte fattar ett dyft av ordet och skulle börja fråga om det som den lilla fågel han är. Mitt lilla mongo.
"Ohh vilken cool rullstol!...Fan det var ju ingen rullstol det var ju en moped -.-"
Ja, man kan hitta mycket fint på BMC till exempel en moped som ser ut som en rullstol.
Jag och Lisa bestämde oss för att sitta och ha picknick på rasten det var ganska trevligt sitta där i solen och steka. Det gjorde mig lite nostalgisk på något vis. Tänker på när jag gick i ettan på gymnasiet och alla (nästan) satt ute på innergården och solade på rasten, det var tider det. Det är många år sedan och mycket har hänt på dem 4 åren. För mycket faktiskt. Jag känner knappt igen mig själv längre.
Jag tänker vila nu tror jag, sen blir det eventuellt en promenad till Lisa i Eriksberg. Jag känner mig inte sprallig eller så, men jag känner att jag måste ut innan jag kvävs.
"Jag är så less på att höra dig säga jag vet inte" - -.-' Fuck off!
På återseende era bajsar! :*
Kommentera