And every place we have been I see us. In my dreams though all I can see is things that will scar me forever.
Halva Uppsala har antagligen sett mig gråta idag. Klinisk kemi, på väg hem till Flogsta, Västgöta nation, ja de flesta.
Hur står man ut med sig själv när man gör det värsta man kan göra mot en människa som man dessutom har älskat? Hur tycker man otrohet är lättast istället för att säga, "detta är din sista chans, missköt dig och jag är borta".
Du sa säkert så, men det var efter du bedragit mig.
Du jobbade aldrig för att göra mig rätta, redan i vår tids begynnelse var hon där, hon var din "vän". Men på sin blogg baktalade hon mig och hånade mig de gånger jag faktiskt träffade henne. Det otroliga var att jag blev anklagad för svartsjuka. Hur kunde jag vara det? Jag tyckte bara aldrig om vad hon försatte dig i. Sedan dess klippte hon dig (såg förjävligt ut). Sen när du insåg vad hon gjort i din säng klippte du banden för en kort tid.
Jag var redan förstörd, skulle du någonsin glömma henne och gå vidare med mig? Jo julen kom och vi bråkade igen om ett litet skämt som gick snett.
Jag var så säker på att du skulle lämna mig.
Efter jul, jag hade fått presenter, men ingen kärlek. Den försvann någonstans på vägen.
Vi bättrade oss aldrig, dina sårande kommentarer kom alltid, jag försökte att hålla igen, ge dig en chans att må bra. Jag själv rasade i vikt och mådde ganska dåligt. Magkatarren var ständigt återkommande och överallt hemma hos dig fanns saker som var från hennes tid. Du rensade aldrig ur, hon fanns alltid där.
Våren närmade sig med stormsteg, det blev båtdags. Vi bråkade än mera, igen om samma saker, vi förstog aldrig varandra och du blev arg. Jag blev sårad.
Alltid om yttepyttegrejer ingen borde brytt sig i. Du köpte båt, vi skulle ha den bästa av somrar. Jag fick jobb och allt var förspänt.
Jag vet inte var du började bedra. Jag vet inte var kärleken dog. Men jag minns hur du var i början, alltid så kärleksfull. Jag glömmer aldrig när Alicia berättade för mig att ditt ex hälsat på. Jag såg alla varningssignaler men ignorerade det. Sen kom allt fram, det gör det ju alltid.
Vi hade chansen men den här gången förstörde du allting. Hon raserade vår framtid. Jag hade sett till att den ljusnat, allt du hade behövt var att behandla mig värdigt. Vi var nästan där.
Nu står jag här, ensam. Ett sårat hjärta i min hand och ett hål i mitt bröst. Jag vill men kan inte få hålla om dig igen. Jag saknar dig, fast jag vet att jag inte borde. Jag hör ditt varma skratt klinga av och aldrig mer ska jag få höra slagen i ditt bröst av ett pumpande ömt hjärta.
Det här är ord men det är en skärva av vår historia.
Sårade själar, är de mest aggressiva. You were my everything. Pulled my world from my feet and made me fall in to a black hole.
