Du vet när du känner det.
Det som gör dig så oroad, så ledsen och framförallt den där smärtan i bröstet när du vet att du inte förtjänat sanningen.
En konstig vänskap i spillror som nu råder. Hur vi simmar emot varandra, emot en ström som kastar oss åt varsin strand.
Nej, jag vill inte förlora dig.
Du är en av mina bästa vänner, men din mun och hjärna är en destruktionskula och våran vänskap är ditt mål. Likt en k-märkt byggnad som står i vägen för flera bostäder och ett stort köpcenter.
Jag vet inte hur eller om.. men. Nej orden är borta och jag kan bara agera.
Visa att orden jag en gång sagt är sanna.
Fasader faller som korthus omkring oss och nakna står vi framför varandra. Jag har aldrig varit rädd för detta. Jag vet vad du ser, att det inte är vackert. Du min vän, ditt skal ligger i spillor omkring dig. Som ännu ett i mängden jag slitit av dig.
Du skakar av rädsla för vad jag nu ser. Men jag tycker lika mycket om dig som förrut.
Men nu ska jag passa två monster, de två gulligaste jag vet, Amos och lilla Ellie. <3
Hejs! Chinis.
