Ibland vet jag inte vad som är värst. Jag fick tillbaka min vän och förlorade en person jag egentligen inte kunde prata med alls. En person som jag idag utan problem kan kalla för mitt ex.
En person jag inte hyser någon som helst värmande känsla för.
Otacksamhet, lögner och någon som vänder mig ryggen så fort stormen tornar upp sig. Du är inget. Ett vacuum i mitt liv.
Återvänd aldrig mer till denna plats.
Igår fick jag en låt länkad till mig som numera är en av mina favoriter. Den är så typiskt mig den här låten.
Vad jag inte förstår är hur den här personen förstår det. Det är rätt så skrämmande.
Delvis oerhört knäpp och bitvis väldigt vacker.
Det går inte att ens förstå hur rätt det här livet ändå är. Men det kan bli än mer rätt för det är en bit kvar till perfektion.
Big blue eyes
Pointy nose
Chasing mice
and digging holes
Tiny paws
Up the hill
Suddenly
You're standing still
Your fur is red
So beautiful
Like an angel in disguise
Pointy nose
Chasing mice
and digging holes
Tiny paws
Up the hill
Suddenly
You're standing still
Your fur is red
So beautiful
Like an angel in disguise
Finaste texten i hela låten. Videon till detta stycke ska vi ikke tal om. Gott skratt och ett par fundersamma tankar gav den mig i alla fall. Mestadels goda skratt som livade upp min kväll.
Annars var kvällen ganska jobbig. Sigrid mådde illa hela natten och kräktes på diverse ställen i hela lägenheten. Så nu har jag fått städa och tvätta. Eftersom att jag faktiskt frottéade in hela lägenhgeten för att slippa fler oturliga angelägenheter så har jag idag plockat undan allt sådant.
Kanske bör jag gå ner i tvättstugan och kika om dagens eftermiddagstid är ledig.
Den 1e oktober far jag till Jönköping på diagnostikforum i 3 dagar. IBL anordnar hela detta. Så jag ska sammanstråla med en massa andra härliga biomedicinska analytikernördar. Mysa in mig i all denna laboratoriediagnostiks framfart här i världen. Sug på den ni!
Men nu ska jag rensa min lägenhet på smutstvätt och kattspya, ha det fint! Hejs!
