Sol och blåsigt och en tråkig föreläsning om GMP på blodcentraler. Ja men visst. En helt okej fredag, för det är i alla fall helg. Till tonerna av Lars Winnerbäck tragglar dagarna vidare. En begynnande sommar lurar i krökarna. Men jag antar att jag innan dess måste fylla 21, usch gamla flicka. Innan dess måste jag ut på praktik och bo i min egen bubbla i 1,5 månad, nej, jag kommer nog vara en smula onåbar men antagligen inte helt alienerad.

Jag har kommit fram till slutsatsen att det tråkigt nog kommer bli en nykter valborg i år. Det klingar inte så bra med praktik två dagar senare faktiskt.

En tuff period framför, det är möjligt. Jag har lyckats förr. Det ska gå lika bra den här gången också.

Tiden läker inga sår. Den låter folk växa samman trots sina öppna svidande upplevelser som format dom på vägens gång. Med en central punkt i tidens tickande.
Därefter kan en livslång relation växa fram.