Igår var jag på middag i Uppsala. R ska åka till Nepal för att träffa sin kvinna. Trevlig middag var det iaf. För första gången i mitt liv fick jag smaka på kycklinglever.
Förvånansvärt gott blev det. En hel del carbs konsumerades. men det gör ju inget för det var min utsatta carbday. Idag känns det som illamående och trötthet.
Alltid blir det den effekten och jag lägger liksom inte av med mina carbdays. Det måste jag nog. Mår ju bara illa av det.
Du är mina carbs.. och jag måste nästan sluta med dig. Men du är söt som socker, fet och salt som ett chips.
Är jag inte försiktig kommer du bli mitt beroende. Dig vill jag konsumera om och om igen. Du ger mig ett rus svårt att förneka.
Sen mår jag dåligt. När jag inte får mer. Jag får aldrig nog.
Ett konstant illamående och inga flera carbs.
Bloodsugarblues, always low.
Abstinens.
Pastanätter och potatissallad. Make me high.
Some sort of love.
Yeah baby, you are my carb.
Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"
Men lägg armarna runt mig och slit ut vad jag har
Och gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av
Allt jag ser, allt jag hör, ditt skratt din blick..
Så jag väntar, ja jag väntar om tiden vill ifatt.
Ha det gott, idag är det pappadag! Ska fira lilla far min. Hejs,
Chinow.
