ChinaochCG

Jag har lämnat vänner, jag kan stå ensam. Ditt största misstag kommer att vara att du kostade mig tid. Jag må vara en mysig personlighet men missta mig aldrig för en behövande sådan.

Jag kommer aldrig känna mig älskad. Förmodligen aldrig.

Det är sorgligt.

Åtminstonde kommer jag aldrig tro på det.

 

Smärtan du så väl skådar i min blick. Givetvis kan du se den. 

Jag undrar om du någonsin skulle förstå. Vad den betyder. Hur omfattande den är. Vem den har skapat. Hur jävla stark hon, produkten av all denna skit, faktiskt är. Hur lite saker och ting numera sårar. Hur onormalt emotionellt avdomnad hon har blivit. Tröttsamt. Besvikelsen resulterar endast i en trötthet. 

Grattis, det är och förblir allt du blev. En trötthet. Som försvinner i ett tomrum hon fyller med nästa byte. Nästa man hon så väl vet kommer dra sig undan. 

 

Inget förvånar henne längre. 

 

Så försök inte förstå. Hennes vägar är outgrundliga. Hon är ouppnåelig.

Du får henne aldrig. Du måste förtjäna henne. 

 

Lördagen inleddes med en genomsur badrumsmatta och stigande vatten i badrummet.. Jag har inte duschat där sen i torsdags. Alltså är inte jag bidragande faktor här... Nåväl mamma kom över med ett stycke slang av modell rensa lätt (Tv-shopsfynd från 2000-talet). Det bubblade som fan och vattnet som spolades upp inte bara luktade bevekligt. Det var kolsvart. 

Så nu luktar jag mögel, ligger i soffan och slökikar på film och teve. Imorgon ska det tvättas. Har en hel del tvätt. Bakade även lchf-semlor. Ser urgoda ut rent ut sagt. 

 

Ha en fin dag. Hejs!

 

 

Men det kan inte hända något om du inte själv tar tag i det. 

Det må låta kryptiskt men varje dag finns runt omkring oss möjligheter, men bara du kan ta denna möjlighet. Förändra den till en väg att gå. 

 

4 år har det gått. Ja nästan i alla fall. 4 år sedan den inhemska fruktansvärda karusell tog fart. Du vet, jag har fortfarande ärr kvar. Min blick som tidigare var så skarp har tappat skärpa. 

Tillit saknar jag till alla, nästan. 

Det finns få jag faktiskt känner en tillit till. Enkelt räknade på en hand och ett finger. 

 

Jag valde att bygga upp mig, ta mig ur detta våld som hållit mig fången. Faktum är att styrkan växer varje dag. Jag inte bara stoppade karusellen, jag demolerade den, jämnade den med marken. Marken där den en gång stod är föralltid befläckad, men till slut kan ingen längre se dess ärr. 

 

Det har format mig till den jag är idag, men jag vägrar låta det ruinera mig. Hålla mig låst till ett liv i misär. 

Jag vet var jag varit, många har vandrat längs min väg, somliga gör det än idag. Vandrare har tillkommit, andra har hittat nya vägar.

Jag vet var jag ska. 

 

 

Imorgon ska mina andningproblem utredas på riktigt. Sen ska det after workas med kollegor. Det ska bli fint. Ser fram emot en bra lättare dag. 

 

Tack hejs! <3

 

Chinow