ChinaochCG

Ja! Det var alltså torsdag idag. Den 23e juni.. Jag har ingen anledning att tycka dagen är kass. Faktiskt. Trots att bussen tog minst 2 timmar på sig och jag var tröttare än ett släptåg babianer. Jag gjorde verkligen inte många knop på jobet kändes det som iaf.

Det är sänt från ovan att ha långledigt så imorgon blir det sova, sova och sova. När man får ska man.

Nu hörde jag en John Blund ropa på mig så det blir väl så dags att krypa ned en sväng under täcket, drömma lite och vakna som en ny folk.


A year from now, where will I be? No, not where we all expect me to be. :)

Yes! En ny vecka och misstänksamt att magkatarren är påväg tillbaka. Lunchen avslutades illa kvickt iaf. Smakade inte så jättegott. Hur som helst, 4 dagarsvecka och en konstig midsommar. Förra årets var mitt livs bästa och i år ska den bli mitt livs sämsta. Verkligen att göra en 180 och bara vända. Andra får det tvärtom mig.

Nåväl, livet har väl tänkt sig att det ska vara såhär då.

Då får det vara såhär. Jag får ha ont i resten av mitt liv.

Japp! Så blidde det tisdag, jag skulle åka till tandläkaren efter jobbet, ptja, först var jag tvungen att matcha lite prover kring kl 16.35, det är ju förvisso mitt egna fel, kunde tänkt lite mer på det... nåväl sen ska man bege sig moot bussen! Nej, då kommer inte aset. När den väl kommer så är kl 17.35... jag ska vara i Östhammar klockan 18.20 så good luck with that..

Ringer folktandvården och skäller en smula och ska nu istället hitta en folktandvård i Uppsala som det ska vara.

På bussen som för övrigt är inlånad från Västtrafik (coinsidence?) utan jäkla AC åker jag så till Gimo.

Livet hånar mig verkligen. Ingen tur what so ever. Jag har hål i tanden, påmints om att mitt ex inte är med mig utan sitt gamla ex/nya tjej... och suttit i en buss i hundra minuter... Så LESS!

 

Imorrn kommer jag få gå upp kl 4.00 för att bussarna mellan Uppsala - Gimo är försenade tack vare friggin ombyggnad av vägarna... RrrrrrrRRrrr

I won't leave. Trust in my love honey, it's a genuine feeling.

Others wake up hung over. I feel almost like that... but no I am pretty sure I am just heart broken.

Har till och från fått sova i natt. Ringde min kära mor kl 0.40 i morse för att jag absolut inte kunde göra annat än tänka...

Denna ständiga känsla tar död på mig. Väger 59.2 kilosar nu...



My tears come from inside, telling the truth. Whispering of a broken heart unable to mend. Whilst you have the blast of your life.

Jajjemen! Idag var jag således på kurs halva dagen. Om flexlab ett program för att greja i remisser och svara ut prover i samband med Cosmic, deras remissprogram. Skittråkigt egentligen, men helt okej för att det är faktiskt bra att kunna.

Dock håller jag väl på så jag blir av med mitt jobb. Mitt ex håller på och smsar mig och ptja jag har sakta men säkert försökt att dra mig bort från hans liv. Han är tillsammans med sitt ex nu och jag tycker faktiskt att jag fått utstå nog hjärtesorg för en livstid. Vill han ha mig, ja men ta mig då. Ska han vela och vänta på att hon bevisar för han vilket as hon är så kan det faktiskt få vara. Hon har redan bevisat det. Då vi var ihop kom hon ett antal gånger över till Hannes då jag var där och drygade sig. 3 månader in i vår relation har hon ännu inte återlämnat hans nyckel till huset.
Det var i samband med att han fick reda på vad hon gjort i HANS SÄNG med en annan kille, inte i hennes säng utan nej, i hans! Hämnd kallas det visst...

Eller att vara ute och flänga med ett gäng däribland en drös killar till 5 på morgonen... Alltså jag litar inte på den människan. Hon verkar ju inte bry sig om honom alls eftersom hon går runt och mammar honom och skjutsar honom överallt. Att han har kontakt med mig berör dock henne inte ett jota. Antingen för att hon inte bryr sig i honom eller för att hon är så säääker på att han väljer henne.

Jag vet inte vad som är värst. Att jag gråter över honom varje lediga stund jag har. Eller att jag vet att hon bor hos honom.

Min magkänsla över henne är som sagt kass. Men han ska banne mig ha bevis för vad hon gör. Det räcker visst inte med att en person talar om för honom hur det var. Nej, hon ska tydligen också säga som det var. Stor chans att hon inte ljuger...

Nej, nog med elakheter, jag är inte sån till naturen så.. Jag är bara så förbannat sårad och ledsen. När allt jag vill är att Hannes ska bli lycklig i sitt liv. Jag älskar människan mer än allt på jorden. (Jag vet också att han inte älskar mig alls). Så eftersom jag inte kommer göra honom lycklig i hans liv vill jag vara säker på att han blir det i alla fall.  Eftersom jag velat skydda honom från hans ex sen tiden då vi var tillsammans så känner jag samma sak idag. Det är svårt när han skyddar henne hela tiden.

Jag kan verkligen inget annat än bry mig och det blir bara skit, så nu tänker jag snällt ge upp. Jag vill bara väl, jag älskar honom så det gör ont. Hoppas han blir lycklig i alla fall. Det har alltid varit min ambition.

När han sårade mig dog aldrig känslan av välvilja. Hans kärlek till mig dog för att jag sårades av han. Och sa ifrån.

Jag vet att det här upprör honom som fan och antagligen får jag en otroligt ilsken kommentar eller ett argt sms senare. Eller så skiter han i vilket och säger inget alls.

Han tackar nej till äkta kärlek och en tjejs välvilja. Trots att han allt annat än förtjänar mitt hjärta. Jag hade verkligen inget annat i mitt hjärta än värme och lycka i hjärtat när jag tänkte på hur bra vi hade det vissa stunder och alla fina ögonblick, ja det ger mig tårvåta ögon än idag.

Han väljer något vars chanser borde ogiltigförklarats för länge sedan. Jag vet inte mycket om detta ex, men det känns faktiskt som jag vet nog. Nog för att säga att han gör fel.
Hon har då inga känslor kvar. Leker med hans hjärta och när hon är klar så står han ensam kvar.

Jag önskade att jag inte behövde ge upp honom. Allt är så svårt, jobbigt och smärtsamt.
Han har gjort sitt val och jag kan inget göra än att se på från 40 mils avstånd.
Allt han kommer säga är "ja, ser du det så, så..."

Du är ett glashus, jag är en sten. Ändå är det du som försöker se igenom mig.

Jag förstår dig, läser dig som en öppen bok. Det värsta är att du vet om det. Vem som helst hör vad du säger, vem som helst förstår dina ord. Jag är en människokännare utan dess like och att gömma sig för mina förstående ögon är svårt. Alla mina närmaste bekanta vet om det. Min mamma och pappa som uppfostrade mig visste hela tiden om det. Du vet också, men avskyr att jag förstår. Det tog mig ett par timmar innan jag förstog.
Sårad som du är. "Jag lämnar hellre än att bli lämnad." Vad mer behövde jag förstå?

Jag ville visa dig hur det kändes att bli älskad på riktigt. Vad det betydde.
Men vad tänkte jag som var så sårad och förstörd själv? Det krävdes inte mycket för att få mig illa till mods och osäker. För att kunna älska någon annan måste man först älska sig själv.
En sak har du i alla fall lärt mig, att älska mig. Tack!
Att våga göra saker och faktiskt vara dålig på det första gången. Det var helt okej med dig. Jag är evigt tacksam för det.

Jag vill fortfarande dig allt väl i världen. Aldrig skulle jag skada dig. Inte för något i världen.
Vad än du gör mig. Det bekommer mig inte. Dina handlingar avslöjar dig.
Jag har löst dina gåtor.
Men jag är inte längre svaret på dem. Din lycka kommer aldrig komma från mig, vad som än händer med ditt ex, eller med dig.

Så länge hon hänger kvar i ditt hjärta på ett eller annat sätt, är jag låst att inte komma dig nära. Därför tackar jag för mig och ger mig av för gott. Du hade vad du letade efter rakt framför näsan. Jag var ett osäkert kort och nu är mitt hjärta för trasigt för att stanna.
Det är dags, tåget går snart.

Jag vet inte om det är bäst såhär. Jag måste få läka. Du kommer behöva mig i framtiden. Din chans var nu men den är nu bränd.

Tack för allt älskade du. En speciell plats kommer du alltid att ha. Men jag måste ta mig härifrån. Du vill inte ha mig, och är mitt hjärta oönskat är det bäst såhär.
Lova mig att du blir lycklig. Lova mig att hon skänker den lycka jag inte gjorde.
Du är mitt allt. Jag är ingenting för dig och nu ska jag fara.
Jag hatar farväl och nu tar jag mitt sista till dig. Jag gråter hela resan hem. Det gör mig så ont att inte ha dig.
Men jag vet att det är bäst.
Sayonara!

Japp så idag blev det till att skaffa sig ett passerkort på UAS. Det var till att börja med förbannat lång kö, fick vänta i banne mig 45 minuter på att knäppa ett fult kort och skriva ut ett kort.
Ja, vad säger man, jag ser ut som om jag sålt smöret och tappat pengarna. Världens ledsnaste min. Eller som en annan sa, du ser ju nästan ut som en kille. Hurra! Vad glad jag blev.

Men ptja imorgon är det onsdag. Jag har lämnat in revideringen på labrapporten jag hade kvar. Allt har jag gjort på den skiten verkligen. Uääk! Ska bara jobba imorgon och sen kanske städa lite och koppla av en smula. Nästa vecka tar jag tag i diabetesarbetet dvs. sjukdomsstrimman som vi egentligen inte skulle ha... Nåväl.

Kass väder är det med, hoppas banne mig alla har det så, för vem tusan vill jobba i tryckvärme a'la bastu?
Har galet svårt att sova med när det är så varmt, man får välja mellan att ha fönstret öppet och bli myggmat eller stänga och dö att fuktlunga...

Förresten, jag har de bästa kollegorna en vikarie kan ha, dom är galna! Min handledare Janne, ska ha en eloge för att han är så bäst.

Hoppas solen smyger till en stund på fredagen och vidare in på helgen, då ska jag leka lite med min akvarellåda och sola.

Fool my heart once, I wont care. Fool it twice and you forever loses a golden heart. Caring and loving.
I don't lower myself and abandon people I love.

Jahapp, dagarna tycks rulla på och imorgon börjar jag jobba på KKF. Där kommer jag också spendera min mesta tid innan jag går på min 5e och näst sista termin. Förhoppningsvis går tiden ruskigt fort.

A loving heart and a life long friend. I always stand by you. No.. matter.. what. They may all hate you, I do not care. Cause I love you.

But if your choise is made, and I don't fit in your heart. I'll promise to stand down. Just for you to be happy.