Det var ett tag sedan jag skröpplade av mig lite text känner jag. En del har hänt. Vissa saker har inte hänt.
Ett kärt återseende som inte var fullt så kärt eller hur jag ska säga.
Jag gjorde slag i saken och började med vad som ett tag varit en dröm för mig. Poledance! Alltså nivå 1 tog jag mig medelst igenom.
När jag nu inlett nivå 2 samt dansfyskurs och kombinerad stretch har jag fått känna mig både sämst och väldigt framgångsrik. Varje pass är ett nu-känner-du-att-du-lever-pass.
Människorna där är som människor generellt alltid är. Vissa är underbara, andra är överlag ganska trötta på mig. Haha lite som folk ofta är.
Nej, jag är inte den ultimata dansaren egentligen. Min kropp är tung, otränad och givetvis lite stel. Ett par år av gymmet på sjukhuset och noll år av ordentligt stretchande samt flera år av inte så nyttig fullgod kost har förmodligen lett mig dit jag är idag.
Jag är dock född med det mest envisa pannfläsk på denna jord så jag ger sällan upp, även när jag kanske borde göra det.
Jag kämpar på!
Fridens.
