Hej, just nu så knirrar patologi och klinisk genetik på som bara den. Tumörer, sarkom, atypier, dysplasi och neoplasi. Alltså cancer, i alla fall om man frågar en vanlig icke-medicinare. Cancer eller sarkom.
Ja. Patologen. Sjukt som åt fasen. Ingenstans finns något som är friskt. "Här ser vi något som inte är som det ska". Ska man skratta eller gråta? Nej, kroppen är som den är, absolut inte perfekt. Den blir sjuk ibland.

Annars är uppsättningen av Häxjakt över. Struntade för övrigt i dagens teatermöte, haha. Ja, jag är en trött person. Snart är det helg igen och advent för en gångs skull. Det är inte utan att det betyder ankomst. Eller ja, jag väntar i alla fall.

Inte heller har min telefon trillat in. Det känns skitkass.
Jag mår sådär skönt illa, när jag förstår att jag är onåbar fram till jul... Vill bara spy. Folk kommer glömma bort mig. Kim kanske räddar situationen så jag blir nåbar i alla fall. Inte mer.

Julstämning ligger som en stilla dimma i min lilla lägenhet. Jag är så sugen på att få den ur världen. Få mysa, vila upp mig och avsluta ännu en kurs i min utbildning. Höstterminen slutar av någon anledning efter jul...
Jag antar att jag på något underligt vis har blivit skoltrött. Tror jag :S
Ständig önskan att ta mig långt bort från Uppland. En ny typ av syre i mina lungor. Något som inte är som det alltid varit. Ett nytt "hemma".

Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll, härifrån.

Har inte uppdaterat på en miljard år känns det som. Kanske är det så att bloggen fått vila lite, och så har varit behövt. Jag har klarat den motigt jobbiga omtentan och är därmed godkänd i cellbiologi med histologi. Tentan i medicinsk mikrobiologi får jag nog återkomma i, vet inte hur det gick där direkt. nya kursen patologi och klinisk genetik verkar ganska intressant.  
Min telefon har inte inkommit än heller. Nåväl, den kommer väl när den kommer.

Har förövrigt teaterpremiär idag, spelar Thomas Putnam i Arthur Millers uppsättning Häxjakt. Får se hur det går.
Snön slaskar ner över ett ödsligt Uppsala. Får se hur bra man tar sig fram under veckan. Uhh.

Can't go on without mentioning: Joyeux anniversaire. Mon petite copaine. <3

Grattis till min lilla syster som gick och fyllde arton år igår. Helt otroligt vad gammal du är. Tantunge ^^

My heart wasn't talking to you. It was crying out loud. And my hearts will is my law.
Hej, sitter mitt i en snöstorm i Vara och kommer inte hem. Njae, man ska ju inte modifiera sanningen till sin fördel, hem kommer jag nog allt. Men jag önskar ju helt klart att jag inte gjorde det. För på fredag ska jag infinna mig på Polacksbacken för ännu en tenta. Nej och åter nej, jag känner mig inte redo för sånt, inte nu, inte då, inte än. Omtentan tog verkligen musten ur mig och jag har inte orkat ta mig i kragen för en andra rond.
Men, jag har idag och imorrn och bussresan hem på torsdag och hela torsdagsförmiddag på mig så lite ska det väl gå att få in i min lilla hjärna.


Jag borde inte sitta här utan jag borde läsa lite mykologi och parasitologi, vilket jag tänker göra. Snart.

Jag får nog återkomma med mer händelser i mitt liv, när jag återvänt till Uppsala, när jag inte har fullt upp med annat. :D

Just nu ska jag sticka näsan i ett kapitel om svampar och mögel. HEJS!

Förr trodde jag aldrig att det var möjligt, jag väntade på en gentleman som aldrig skulle komma, en riddare i rustning.
En riddare i rustning, de finns bara i fantasins värld. Gentlemän är ett föga överdramatiserat uttryck.
Jag hittade dock en nål i en höstack. Eller ett hö i en nålstack om man så vill. Han kanske inte är perfekt. I mina ögon är han dock oersättlig. Han är allt jag vill ha och mer därtill.