Patologiskt

0kommentarer

Hej, just nu så knirrar patologi och klinisk genetik på som bara den. Tumörer, sarkom, atypier, dysplasi och neoplasi. Alltså cancer, i alla fall om man frågar en vanlig icke-medicinare. Cancer eller sarkom.
Ja. Patologen. Sjukt som åt fasen. Ingenstans finns något som är friskt. "Här ser vi något som inte är som det ska". Ska man skratta eller gråta? Nej, kroppen är som den är, absolut inte perfekt. Den blir sjuk ibland.

Annars är uppsättningen av Häxjakt över. Struntade för övrigt i dagens teatermöte, haha. Ja, jag är en trött person. Snart är det helg igen och advent för en gångs skull. Det är inte utan att det betyder ankomst. Eller ja, jag väntar i alla fall.

Inte heller har min telefon trillat in. Det känns skitkass.
Jag mår sådär skönt illa, när jag förstår att jag är onåbar fram till jul... Vill bara spy. Folk kommer glömma bort mig. Kim kanske räddar situationen så jag blir nåbar i alla fall. Inte mer.

Julstämning ligger som en stilla dimma i min lilla lägenhet. Jag är så sugen på att få den ur världen. Få mysa, vila upp mig och avsluta ännu en kurs i min utbildning. Höstterminen slutar av någon anledning efter jul...
Jag antar att jag på något underligt vis har blivit skoltrött. Tror jag :S
Ständig önskan att ta mig långt bort från Uppland. En ny typ av syre i mina lungor. Något som inte är som det alltid varit. Ett nytt "hemma".

Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll, härifrån.

Kommentera

Publiceras ej