ChinaochCG

Det finns inget som kan säga det tydligare. 

När ett hjärta faller i krash. Igen och igen och igen. 

Nej, det blir aldrig så som jag önskar. Mitt öde är bara att acceptera. 

 

*Sigh*

Jag älskar mig själv, nästan. Eller nej, jag älskar mig, men inte min form. 

Jag orkar inte bli besviken. Inte igen. Men än en gång faller hjärtat i backen tungt och meningslöst. Det är nu så grusigt, skitigt och kantstött att ingen längre vill ha det. Som en rutten köttbit som förgäves bultar i mitt knä. Längtar att bli omhändertagen, mjukt omfamnad och ombesörjd. 

Detta visste jag redan som liten, vissa blir inte älskade. Vissa är dömda att vandra på denna jord ensamma. 

Det är inte de elaka, de känslokalla eller de som minst förtjänar det. Nej. 

Varma ömma människor med ton av kärlek i hjärtat slösas bort med tiden. För ingen vill ha deras sorgliga kärlek. 

 

Sigrid älskar mig. Så som ingen människa kan. 

Hon är bäst. 

 

Nu ska jag sussa gonatt.

:>

Chinoe