En snöig påsk
0kommentarer
April är ett förbannat skämt då det kommer till väder. Ena stunden lyser solen och i den andra faller snö.
Jag hoppas verkligen att snön ger upp och att våren äntligen får fart.
Jag är verkligen i behov av lite ljus i livet just nu. Det mesta känns tungt och grått och lite lätt hopplöst.
Påsken gick inte obemärkt förbi. Trots att allt känns vackert, kärleksfullt och underbart så dröjer det sällan länge innan allt förbyts emot det svarta hål som äter upp mig innifrån.
Jag hoppas verkligen att snön ger upp och att våren äntligen får fart.
Jag är verkligen i behov av lite ljus i livet just nu. Det mesta känns tungt och grått och lite lätt hopplöst.
Påsken gick inte obemärkt förbi. Trots att allt känns vackert, kärleksfullt och underbart så dröjer det sällan länge innan allt förbyts emot det svarta hål som äter upp mig innifrån.
Ångesten och paniken samt den jävla svarta sega slemmiga depressionen som vägrar släppa sitt grepp om mig vaknar ständigt till liv och bara spyr sitt hat över mig.
Det var länge sedan jag grät av smärtan i bröstet men det där tunga onda bor kvar och ligger som en blöt filt över mig.
Jag vill bara skjuta människor långt ifrån mig. Jag vet att de bara gör mig ont. För när allt kommer omkring, vem vill älskas av något som ändå kräver mer än du kan ge? Det är bara en tidsfråga innan de alla ser vad jag egentligen är.
Jag är alltid den som älskar mer, vill ge mer och bryr mig sällan i vad jag får. I slutänden ledsnar folk på detta och överger.
Det mest tragiska är troligen att jag är så pass van vid detta att jag inte bryr mig i om jag gör det igen och igen.
Det var länge sedan jag grät av smärtan i bröstet men det där tunga onda bor kvar och ligger som en blöt filt över mig.
Jag vill bara skjuta människor långt ifrån mig. Jag vet att de bara gör mig ont. För när allt kommer omkring, vem vill älskas av något som ändå kräver mer än du kan ge? Det är bara en tidsfråga innan de alla ser vad jag egentligen är.
Jag är alltid den som älskar mer, vill ge mer och bryr mig sällan i vad jag får. I slutänden ledsnar folk på detta och överger.
Det mest tragiska är troligen att jag är så pass van vid detta att jag inte bryr mig i om jag gör det igen och igen.
I know I took you for granted but I hope I can change my mind.
Nåväl jag får helt enkelt lära mig att ta trettio steg tillbaka och tänka mer på mig själv. Om du tänker på alla andra före dig själv så glöms du bort i alla bestyr du ordnar med för dem.
Den enda som i alla lägen tänker och bryr sig i dig är du.
Jag har inte tränat på månader och bara ätit massa sockrad skit. Det är mitt egna val för att underlätta för andra. Till mitt egna förtret sitter jag där med en trasig mage och ökande vikt. För det är den där underbara enkla människan jag suktar efter att vara. Inte den där krångliga fismaskinen som inte kan äta vad fan som helst.
Jag har inte tränat på månader och bara ätit massa sockrad skit. Det är mitt egna val för att underlätta för andra. Till mitt egna förtret sitter jag där med en trasig mage och ökande vikt. För det är den där underbara enkla människan jag suktar efter att vara. Inte den där krångliga fismaskinen som inte kan äta vad fan som helst.
Återupprätta mina öppnade murar och stänga av ett tag. Ingen vill se dina blödande sår och du vill helst inte få dem infekterade av petande fingrar.
I ljuset återuppstod hon :) Förhoppningsvis.
Christina.
Christina.
Kommentera