Som Stockholmsbo.
0kommentarer
Igår skulle jag för ovanlighetens skull ta mig hem till lilla Gimo, eller ja, planen var egentligen att ta mig till Österbybruk för ett möte med min tilltänkte mäklare för att sälja lägenheten jag äger.
Varken möte eller Österbybruktrip blev vad jag först tänkt mig. En smärtfri resa hem via ett flöde av enkla snabba byten via T-centralen till pendeltåg till Uppsala samt UL-lokaltrafik.
Nej istället inträffade något så fruktansvärt som jag endast märkte av som en liten skälvande försening. Mitt möte blev dock inställt.
Vad jag helt lyckosamt undvek var att räknas in bland de 4 personer som helt brutalt nedmejades av en lastbil, 4 människor som berövades livet för att någon ansåg sig ha rätten att inför den stundade helgen blåsa rakt in i Stockholms mest centrala varuhus. Ett varuhus där jag flertalet gånger själv vandrat en fredageftermiddag med kära och nära personer jag stiftat bekantskap sedan min flytt till Stockholm.
Jag älskar att bo i Stockholm och planerar till någras fasa inte att flytta därifrån.
Jag känner mig hemma och välkommen i denna stad.
När människor tar sig friheten att beröva andra människor på deras vardag så är det dock inte begränsat till en stad, eller till en region. Hela landet berövas på sin trygghet.
De som känner mig vet ganska väl att jag alltid står upp för människors lika värde och för mig spelar det sällan roll vad du har i din plånbok, vad du har för jobb, var du bor eller var du kommer från. För mig är du endast en god människa om du är god i hjärtat och inte är i uppsåt att göra ont.
Senare i eftermiddag ska jag återgå till mitt hem och min absoluta favoritmänniska samt inställa mig för en kväll av underbart galej med människor jag kommit att tycka så mycket om på kort tid.
Jag är så oerhärt tacksam för att ingen av dessa människor hamnade på fel ställe på fel tidpunkt och att de fortfarande finns i mitt liv.
All min kondoleans och mina tankar går därför till de som drabbades och just nu genomlider sin mörkaste helg.
Det här är inget vi får glömma.
Varken möte eller Österbybruktrip blev vad jag först tänkt mig. En smärtfri resa hem via ett flöde av enkla snabba byten via T-centralen till pendeltåg till Uppsala samt UL-lokaltrafik.
Nej istället inträffade något så fruktansvärt som jag endast märkte av som en liten skälvande försening. Mitt möte blev dock inställt.
Vad jag helt lyckosamt undvek var att räknas in bland de 4 personer som helt brutalt nedmejades av en lastbil, 4 människor som berövades livet för att någon ansåg sig ha rätten att inför den stundade helgen blåsa rakt in i Stockholms mest centrala varuhus. Ett varuhus där jag flertalet gånger själv vandrat en fredageftermiddag med kära och nära personer jag stiftat bekantskap sedan min flytt till Stockholm.
Jag älskar att bo i Stockholm och planerar till någras fasa inte att flytta därifrån.
Jag känner mig hemma och välkommen i denna stad.
När människor tar sig friheten att beröva andra människor på deras vardag så är det dock inte begränsat till en stad, eller till en region. Hela landet berövas på sin trygghet.
De som känner mig vet ganska väl att jag alltid står upp för människors lika värde och för mig spelar det sällan roll vad du har i din plånbok, vad du har för jobb, var du bor eller var du kommer från. För mig är du endast en god människa om du är god i hjärtat och inte är i uppsåt att göra ont.
Senare i eftermiddag ska jag återgå till mitt hem och min absoluta favoritmänniska samt inställa mig för en kväll av underbart galej med människor jag kommit att tycka så mycket om på kort tid.
Jag är så oerhärt tacksam för att ingen av dessa människor hamnade på fel ställe på fel tidpunkt och att de fortfarande finns i mitt liv.
All min kondoleans och mina tankar går därför till de som drabbades och just nu genomlider sin mörkaste helg.
Det här är inget vi får glömma.
Fyll din lilla värld med all den kärlek du har. För tyvärr vet du aldrig när eran sista dag är här.
Jag kan aldrig lova att jag är här imorgon men min ambition kommer alltid att vara att vara med dig <3
Jag kan aldrig lova att jag är här imorgon men min ambition kommer alltid att vara att vara med dig <3
Christina.
Kommentera