Menlös tisdag i ett bitande kallt Solna.

0kommentarer

En lång och mysig morgon med fantastiskt kaffe och bitande hemsk kyla.
Kylan kom givetvis att bli värre, tisdagen menlösare.
Inte alla mina läsare vet att jag ständigt och jämt kämpar med en press, och inre stress, samt lever med vad som skulle kunna klassas som en dåligt supprimerad depression.
 
2012 var nog mitt genom tiderna sämsta år och det var också året jag faktiskt diagnostiserades med akut stressymptom. Vad detta kom från? Ptja, sommaren och de två åren som passerat innan hade inte direkt givit mig en god platform att stå på.
Idag så är jag fortfarande ärrad av detta och jag glömmer ganska fort av var jag tagit mig i livet.
Jag har flyttat mitt rumpskinn till våran huvudstad.
Jag jobbar med ett ganska trist jobb för nu men planerna jag har är många och jag känner mig gränslöst inspirerad.
Jag har framförallt mött människor som gör mig lycklig.
 
Dyngbaggen hittade till slut sin länge eftertraktade kobajs. Omsorgsfullt rullade den ihop den till den vackraste lilla dyngboll den skådat.. någonsin. I andras ögon må den varit vilken bajs som helst. Men för vår dyngbagge var den något exklusivt, något dyngbaggen själv bättrat på till den bästa bajskula någonsin. ♥
 
Alla sådana stordåd är otroligt svåra att se. Speciellt när du inte alls känner dig särskilt underbar och fantastisk, älskad eller särskilt framgångsrik .
När dagen är en totalt grå och menlös massa, du vill bara gråta och stanna under ett varmt täcke undan världens och samhällets onda bitande kyla. Du är bara i vägen för alla du älskar och du tror du gör alla en tjänst ´när du drar dig undan.
Ja, just då är det som enklast att glömma allt bra som man faktiskt gör.
Sen hösten har jag återkommande perioder av just dessa dagar.
Trots att jag vet att jag är en genuint älskande person med en ganska knäpp och humoristiskt bubblande personlighet. Jag vet detta.
Få människor avskyr och hatar mig, som jag vet om.
Just då så förstår jag inte det här.
Just då så är jag världssämst och ingen skulle någonsin älska mig. Speciellt inte när jag ligger på ett golv och hejdlöst gråter för att jag själv inser hur misslyckad jag är.
För att allt jag gör blir så kass.
Självkänslan och självförtroendet är alltså helt spolat.
Sorgligt nog var det än värre förut.

Jag försöker boosta min kropp rent fysiologiskt med B- och D-vitaminer och hoppas att det kan mota mitt bräckliga mentala tillstånd just nu.
 
Idag var en bra dag. Kall men bra :)

Fridens! ♥♥
 
 

Kommentera

Publiceras ej