En stängd bok utan omslag.

0kommentarer

Det enda sättet att behålla något för alltid är att förlora det.
 
Att vara på riktigt naken med någon är att dela dina innersta känslor och tankar. Ja, eller en händelse i ditt förflutna. Man kan aldrig veta så väl hur någon reagerar på att du delar din sanning och bjuder in till att vandra i dina skor en kort stund.
Den här bloggen är egentligen min nakenhet. Jag bjuder verkligen in till mina värsta scenarion i livet. Det är en terapi för min del, ett sätt att hantera mina demoner. Något som jag tror vi alla lever med. 
Lika många individer som vandrar på denna jord, lika många sätt finns det för att hantera sådant som kommit att forma oss negativt i någon mening.
Min syster exempelvis är oerhört stängd med sin inre tankegång.
Nu vet jag inte om det beror på att vissa saker jag genomlevt kanske är så intensiva att jag knappast kan buteljera dem i mig för all framtid. Eller om hennes upplevelser i kontrast är lite mildare.
För hennes skull hoppas jag att hennes demoner är mycket mildare än mina.
 
Jag vill tro att jag är en social person, glad och ganska öppen i mitt sätt att vara. Jag får intrycket av att jag är ganska lätt att tycka om.
Jag vet ju inte säkert om det är så. Samtidigt vill jag tro att jag är en god människokännare.

Likt förbannat är jag aldrig sen att tro och känna förakt hos människor. Det är oerhört få jag litar på och det är min säkerhet.
Lita aldrig på någon, fäst dig inte för hårt och utgå ifrån att du alltid är ensam.
Allt annat blir en bonus.
Inte för att vara cyniker men trots att jag vill hoppas på godhet så talar mina erfarenheter inte så väl för det.
 
Vi äger ingen och aldrig kan vi tvinga någon att älska oss. Men du kan välja vem du älskar och hoppas på att du väljer rätt.
 
Du är aldrig så naken som när du berättar om dina innersta tankar, dina demoniska erfarenheter och dina känslor. Att vara naken och ha sex är enkelt. Men att blotta sig emotionellt är att vara naken på riktigt.
 
Jag kommer troligen aldrig yttra att jag älskar någon . Okej inte, inte någonsin men dels vill jag inte förstöra ordens mening med vardag och rutin. Att älska någon är finare än något annat. Men också otroligt smärtsamt. Vare sig det är besvarat eller inte. Så det ska verkligen betyda något på riktigt innan jag säger det.
Jag tror man bara vet och känslor är på något vis svåra att dölja. Vän eller käresta. Jag säger sällan de där 3 små orden.
 
Ljug för mig med ord, men din kropp sviker dig alltid. En kärleksfull blick förbannar ditt sagda ointresse.
Lilla vän, känslor och kärlek är som fetma, när det blir för överväldigande så går det inte att dölja.
 
Ibland kan det å andra sidan vara en säkerhetsåtgärd, ett skydd från ondo. Att låta det vara osagt.
 
Alla utkämpar sitt egna krig som  du inte har en aning om, var vänlig, alltid.
 
Jag är som en stängd bok utan omslag.
 
Hejs!
 
 

Kommentera

Publiceras ej